Sitter & läser igenom gamla inlägg och skrattar smått åt mig själv. Ibland är jag bra lustig, ofta väldigt sorglig. Det är svårt det där med sorg. Att vara ledsen när det inte alltid finns en anledning, eller när man har ett problem som framstår som väldigt litet för andra men väldigt stort för sig själv. Kan man egentligen bedöma hur sorligt något är? Måste man ens jämföra och går det ens? Jag försöker jämt framstå som en väldigt glad människa, det känns bäst så. Men borde man resonera så eller ska man leva ut det man känner? Det blir så mycket då, jag tror inte jag hade orkat det. Idag känner jag mig väldigt nöjd med livet, just för att jag är lyckligt lottad av att ha världens finaste flickor hos mig som har världens vackraste leende. Dom är bra, dom gör mig glad och får mig att må bra. Trots alla de sjukdomar dom just nu har i sina små kroppar så har de varit fantaskiska idag, vi var ute och busade i snön i 3 timmar! Handla lite leksaker och var och käkade på max som jolls tjatat om i flera dagar. Nu har jag stoppat om dom och pussat godnatt, kan livet bli bättre än så?

Fick handlat väldigt fina ljusstakar i trä idag också, funderar på om jag ska måla dom? Det tål att tänkas över. Mitt hem känns inte riktigt helt. Jag fattas mycket och har svårt att bestämma mig. Borde ta tag iatt få ordning här, men nu måste jag inhandla brillor också. Vilket optikern trodde skulle gå på cirkus 4000:-, om jag valde ett par billiga bågar förstås. Tydligen ser jag inte särskilt bra, han undrade varför jag inte kommit tidigare. Kanske jag inte ville ha beskedet att jag ska behöva lägga en förmögenhet på ett par rutor framför ögonen? Förnekat att bokstäverna emellanåt hoppar in i varandra och att vissa saker försvinner om det kommer för nära? Trots att jag har pengar till det, tar det emot att behöva lägga så mycket pengar på en sådan sak. Speciellt när det är till mig själv. Har jag någonsin köpt något så dyrt till mig själv? Nej. En hel resa minsann får man för de pengarna. Phu, trodde jag skulle slippa det i ett par år till? Men ack nej. Min vanliga tur, eller ? ...