Ibland känns det som om jag är fel. Det är fel på saker jag gör men jag kan inte sätta fingret på vad egentligen som är fel. För jag ser det inte själv men jag känner det. Jag märker av det och det tycks hända mig ganska ofta. Är det mitt sätt att vara? Är jag märklig? Eller jämför jag bara för mycket och får ut saker fel? Jag undrar just. Det är frustrerande, för jag skulle gärna vilja ändra på det där felet, om jag nu visste vad det var. Det går ett tag och allt flyter på bra, sen blir det en tvär vänding och ofta kan det vara väldigt sårande. Kanske ger jag med mig för lätt på vissa saker, sluten på andra. Jag skulle vilja fråga, men allför stolt. När man minst anar det, eller?



Ibland kan jag se fram emot att gå till jobb, tråkigt nog får vissa människor mig att vilja gå därifrån direkt. Hinner inte mer än att byta om till min GB-Glass outfit förrän jag blir påhoppad. Gör det ena än det andra, precis som en liten slav som man kan lämna allt det tråkiga till. Ibland vill jag bara kasta den där förbannad trasan rakt i ansiket när någon skriker frågan  "varför såg hon inte det igår?!!"  till MIG? Hur i hela fridens namn ska jag kunna svara på det? Det är tråkigt, när det ska vara på det sättet. Att folk bidrar till den dåliga stämingen och enbart spär på lite extra för nöjets skull. Nu ska jag gå och vika den 5:e maskinen med tvätt iallafall, spännande och komma till jobb och se vilken hög som väntar en i tvättstugan. Kan det bli bättre?