Jag vaknade imorse, skrämd av telefonen som plingade till. sms. Inte vilket som helst, ett väldigt irriterande och inte det jag väntade mig. En dålig start på dagen. Cyklade en sväng och nu ligger jag i sängen ännu en gång och kom på mig själv med att slumra in för en stund sen. Tröttheten är över mig konstant, jag tycks inte kunna bli av med den. Morgon dagen skrämmer mig dessutom, hur jag nu ska kunna orka..
Som så många andra skriver varje dag är jag fruktansvärt trött på ord som aldrig verkar stämma, löften som aldrig uppfylls och människor oförmåga att inte dyka upp när de lovat. Ofta brukar jag inte bry mig, men just idag hänger det över mig. Det började och har sträckt sig över helgen. Gång på gång, inte ett samvetskval för att man trampar på någon annan. Inte ett ord av ånger, utan man sopar det under mattan, låter det passera och hör av sig som om inget har inträffat. Det var dock sista gången, för jag vill inte mer.