Ligger och slappar i soffan till ljudet av mina barns lyckliga skratt när dom bygger lego-hus. Dom har börjat komma bättre överens på sistone, leker utan bråk. Det känns bra, de är fina flickor.
Ligger här med datorn på magen, kaffet sidan om och funderar starkt på om jag skulle måla en vägg. Lustigt, hur man kan bli sugen på sånt. Men jag borde göra det, det blir nog fint.
Ikväll blir jag minsann utbjuden på middag, inte alltid det händer. LiteMer till råga på allt, fint ska det vara med ännu finare människor! Det kommer bli mysigt, barnen ska vara hos sin Morfar&Pia, träffa moster Wilma! Först ska vi förstås handla lördags-godis (jollan har redan påmint mig 3 ggr!) .
Köpte soff-skum igår, heter uppenbarligen inte så men det var skum som jag tvättade soffan med. Imorse fick jag se resultatet, inte lika bra som jag hoppats men väldigt fint ändå. Allt kaffe som niks välte ut över soffan igår försvann och alla streck från bläck-pennor. Så ja, jag är nöjd.
Annars då, så mycket som händer runt omkring men ändå urartar det inte sig som jag vill. Jag har lärt mig att inte vara så förbannat fördomsfull, trots att jag aldrig sett mig som det innan så fick jag verkligen(...), ja vad ska man säga, en smäll på fingrarna? Jag ska iallafall aldrig anta igen att människor är som de ser ut att vara. Dumt av mig.

"när man förenas
händer något nytt
synsättet blir delat
och meningen förbytt
man blir dubbelt så stark
man blir dubbelt så glad
och man kan konstatera
att så ska det va"