2 timmars sömn ungefär har jag lyckats få till med inatt. Just nu känns det otroligt att jag ens fått sova så länge. Niks har ju fått vattenkoppor nu med och tar minsann inte alls det med sån ro som jollan gjorde. Hon låter våra grannar veta, dygnet runt ungefär. Samtidigt som jag tycker väldigt synd om min stackars flicka så är det otroligt påfrestande att vara så här trött och lyssna på det eviga skrikandet. Jag önskar jag kunde göra något, som fick de förfärligar blåsorna att försvinna men det går inte. Potatismjöl, kylbalsam & ipren, mer än så kan jag inte hjälpa.
Idag är jag ledig och ska försöka vara ute med tjejerna så mycket som möjligt, eftersom niks inte verkar alls vara så påverkad av detta när vi går ut. Hon vilar brevid mig i soffan just nu, helt slut eftersom hon knappast fick mycket mer sömn än mig.





Jag hatar verkligen dåliga ursäkter.