Jag kan inte för mitt liv förstå varför världens mest underliga figurer verkar vilja ha kontakt med mig. Hur hittas jag? Varför alla dessa märkliga frågor? Eller är det jag som bara tar människor på för stort allvar? Kanske de flesta är så, men döljer den sidan väl, medan andra mer än gärna delar med sig? Till mig? Att få folk på halsen är inget ovanligt, jag har säkert varit en av de människorna också, men måste dom alltid sätta mig i såna konstiga situationer?

Idag lät tjejerna mig sova till tio, halv elva satte vi oss och åt vårt hembakade bröd från igår. Det var helt okej, jag är nöjd. Dom är otroligt bråkiga idag dock, vilket betyder att vi snart måste bege oss ut innan huvudvärken tar över mig och dom skriker ihjäl varandra. Det verkar inte alltid vara lätt att vara så nära varandra.
Ja, jag är ledig en hel vecka till och jag ska försöka börja få niks blöjfri, om någon kände sig i behov av den informationen. Dagis är inte mycket till hjälp då dom verkar vilja välja det lättaste alternativet, så lika bra att passa på när vi är hemma! Jag ska även passa på att andas, slappna av och bara vara, koncentrera mig på det som är viktigt. Igår var jag en katastrof, med dålig sömn och lite lätt irriterad så tog jag ut mig totalt och vid åtta var jag så slut i kropp och själ att jag knappt kunde förmå mig att duscha.. Det måste bli lite ordning, vi börjar idag. Jag var väldigt tacksam att jag har en människa i mitt liv som vill mig väl, alltid. Som faktiskt frågar, då alla vet att jag har lite svårt för att be om något. Som tänker på mig, vill underlätta för mig, som faktiskt försöker förstå. Tack är inte ord nog...

Never mind, I will find someone like you..