För mig, har ord en betydelse. Jag försöker att aldrig säga något som jag egentligen inte menar, för var finns poängen i det? Det hoppar grodor ur min mun också såklart, men det är snarare jag som ljuger för mig själv och inte för någon annan. Jag kan inte alls förstå varför man lägger ner tid att uttala ord, ord av en innebörd, hur som helst utan att mena ett dyft. Jag ser inte meningen med det alls, då kunde det lika gärna vara osagt? Då hade man inte behövt lägga varken tid eller energi på det, det hade ändå gynnat alla? Det är mycket jag inte förstår just nu och för att räta ut alla de frågetecknen som finns så sopar jag det under mattan tills jag känner mig bättre. Det är inget jag måste hantera just nu, inget jag vill heller för den delen. Ibland är man uppenbarligen en bra människa, ofta får man inte ens ett svar, det beror på om någon behöver något eller inte. Hur fel är inte det och hur mycket börjar man inte granska sig själv trots att det inte finna några fel att finna?  Jag fick även höra väl utvalda ord angående min emellanåt alldeles för dumma vänlighet. Men jag köper inte konceptet att man ska behandla andra som man själv blir behandlad, för vart är världen påväg då? Så, om du inte gör något för mig så kan jag inte göra något för dig? Jag köper det inte alls. Jag tror på förändring, för sakta men säkert förstår nog den person logiken i att hjälpas åt, annars är det bara synd om den människan.