Efter att ha sovit otroligt dåligt i ett antal nätter så somnade jag vid halv nio igår och vaknade inte förrän två små busiga tjejer kom vid åtta imorse och väckte mig. Hela morgon har jag känt mig ovanligt pigg och inte på ett dugg dåligt humör. Fantastiskt. Kanske börjar mitt trassliga inre reda upp sig efter den senaste tidens små missöden. Det är glömt och förlåtet. Eller hur man ska se på det. Det är skönt att ha befriat sig själv och jag ska inte sätta mig i samma sits igen, det orkar inte själen.
Idag ska jag försöka få undan julstöket, felet med det är att man inte heller vill sätta upp det gamla tjafset, men att det råkar vara januari och inte finns kronor över till nya gardiner. Vilket dilemma. Antar att jag inte har mycket val ändå, så varför fundera över det? Men så är det väl alltid, jag skulle vilja ha en onoff knapp på allt det där tänkande ibland. Jag har alltid förundrats över de människor som bara finner sig i livet, aldrig funderar eller tänker efter, som bara följer strömmen och gör det som sägs vara rätt. Aldrig en undran om varför, utan bara stilla nöjer sig med tillvaron. Det måste ju vara skönt? Dom ser otroligt tillfredsställda ut med sin tillvaro iallafall, åtminstone de människor jag träffat på. Men vilket trist liv, trots med och motgångar, trots tårar och skratt, är jag glad att jag är jag. En vacker människa med vackra barn, ända in i själen.