Ett helt år. Ett helt år har gått och jag har inte hunnit förstå vart det har tagit vägen. En ny början, som de flesta säger men jag kan egentligen inte förstå varför. Jag lever med samma liv, samma glädje och samma sorg. Allting är precis som det har varit och för mig kändes det som vilken lördag som helst. Mycket har hänt dock, det gågna året. Jag uppfyllde mina nyårs löften från det förra året, med nöd&näppe. Jag försöker som alla andra att se 2012 som en början, en början på något bra. Jag har gett mig själv ett par löften som jag önskar att jag kan uppfylla. Inget drastiskt men nödvändigt. Jag har lovat att ta hand om mig själv, att må bra helt enkelt och lite annat smått och gott som jag behöver. Jag tror det kan bli bra ändå, trots allt.

En del gjorde mig lite ledsen i slutet av året. Som sagt, tystnaden talar sitt tydliga språk precis som vanligt. Jag tog det relativt bra och efter ett besök hos en fin vän, som intalade mig att jag är bättre än så, så kändes allt mycket lättare. Jag är bra, jag är vacker och jag behöver ingen annan för att må bra. Jag måste bara förstå det också. Jag vill ändå ha något sorts avslut, någon sorts förklaring. Men jag tror aldrig att jag kommer att få det ändå så jag skapade mitt egna avslut. Även om man ändå undrar.

Årets första arbetspass befinner jag mig på, eftersom tjejerna skulle hämtas hem idag så fick mamma göra det. Dock kom dom in och lämnade blommor till mig, och herregud som jag saknat dom. Det känns som om de har varit borta månader och växt varsin decimeter minst. Mina stora vackra tjejer.