What you see depends on what you're looking for.
Att jag är en sådan sjuk tidsoptimist kan ju säkert inte undgått många. Att jag dessutom tror att jag ska vara pigg och vaken under ett arbetspass på 24 timmar varav jag endast sovit två, är ju en liten missberäkning. Det har sina nackdelar. Trots att jag i stort sett lyckats få allting på rätt plats så hittar jag tecken på mitt trötthet lite här och var. Som ljus, på skärbrädan till brödbuffén. Varför? Men ett par liter kaffe hjälper väl, för stunden. Tar inte ansvar för vad jag eventuellt missar idag, varför skulle jag? Trots faktiskt inte enbart jag som räknat fel på arbetspassen.
Människan i all sin prakt kommer aldrig sluta förvåna mig, jag är mer ställd över hur jag själv reagerar varevigagång, för hur kunde jag förvänta mig något annat? Som alltid blir man misstänksam, speciellt när saker och ting händer fort. Sen är det väl lite så att som man känner andra känner man sig själv? Lite väl underliga frågor ställda till mig får mig faktiskt att undra. Tvivlar både på min egna dumhet och andras ordval. Jag hoppas att här inte slösas med tid på oviktiga ord, dessutom vill jag innerligt att något ska gå vägen, förengångsskull.
Igår tog jag det första steget, i förhoppningsvis, rätt riktning. Det känns fantastiskt att påbörja något för mig själv, som möjligtvis gynnar mig hur det än urartar sig. Jag känner mig stark. Jag känner att jag betar av saker som jag borde gjort för länge sen och framförallt är jag stolt. Jag är den kvinna jag behöver vara.
..stl 36 i arbetsbyxor, jises!
Kommentarer
Trackback
